Vägen är bra för att vara i Kambodja, men bussen är skakig och rosslig. Landskapet som susar förbi utanför är inte så "dramatiskt", men väldigt inbjudande. Risfält så långt ögat når, röd jord, gult gräs, palmer, en liten kulle i fjärran och rishattar som guppar mellan raderna av ris. Lita vattenbufflar här och var. det hela är väldigt harmoniskt och mjukt på något sätt. På skolorna leker barn i blåa kjolar eller byxor och vita skjortor, och genom byarna åker mopeder och cyklar. Jag lyssnar på peppig musik och tittar ut genom mitt öppna bussfönster och känner fartvinden fläkta genom mina flätor. Doften är unken och dammig från jordvägen under bussen. Stämningen i bussen är munter och jag är på bra humör.