/ UWCRCN /

Counting hours

Endast 1,5 lektioner kvar tills det äntligen är lov. Ett prov eller essay writing kvar i Geografi, sedan frihet. Åh vad jag längtar. Min kropp skriker efter vila och variation, och jag kan inte vänta tills mina 9 dagar av November Break börjar. Sömnbristen och min oplanerade tillvaro gör mig har idag tärt på mitt humör, och det ska bli lite skönt att få en paus från intensiteten på det här stället.
 
Det är Normans födelsedag imorgon, och jag kommer inte att kunna vara här för att fira den vilket känns ganska dåligt. Men jag tror att vi har planerat att baka kakor, skriva kort till honom och sedan ha lägereld för honom på ön, vilket alltid är lika mysigt.
 
 
Jag är bara lite irriterad på mig själv för att jag inte kan känna obegränsad entusiasm över det, due to min sömnbrist. Jag hatar de perioder då jag är för trött för att vara den människa jag vill vara; när jag är för trött för att vara glad, förlåtande, entusiastisk, engagerande och sprudlande. Jag hatar att inte vara mig själv, för vem är jag då? En sämre version av mig? Nej tack. Jag känner mig inte längre pressad att hela tiden vara social och glad, men jag vill gärna vara det, och när jag då mest känner för att snäsa åt folk vill jag bara låsa in mig i ett städskåp och stanna där tills det går över. 
 
Mina rumskompisar är om möjligt ännu mer morgontrötta än jag är, och konstigt nog har det blivit jag som varje morgon måste väcka dem. Pil är ganska lätt att väcka, hon tackar till och med för att jag gör det, men de andra har jag nästan gett upp på. Lorena muttrar ibland till svar, men jag orkar inte längre stå och vänta på att hon ska gå upp, och Aya har jag helt gett upp på - hon skippar åtminstone vartannat first block, och trots att jag vet att hon kommer få otroligt mycket skit för det kan jag inte låta bli att känna mig suktad. Tänk att sova en timma till... Men varje morgon bekämpar jag den lockande tanken och accepterar att jag nog inte kommer vara mitt mest strålande jag även denna dag efter en alltför sen kväll. 
 
Om tio minuter är det dags för lunch, och jag kan bara be till Gud att det inte blir köttgryta igen, jag klarar inte av mer vattnig köttgryta...
/ UWCRCN /

Waiting

Skulle publicerats igår 18.30

 

Återigen i bussen hem från Mottak, men denna gång med ett stort leende på läpparna. Jag tillbringade mina 1,5 h där med att först dricka te i Abdurahmans rum och senare äta bröd och sudansk linsröra i Amros rum. Jag börjar äntligen få vänner där! Hassan, Salah och Amro har lovat att nästa gång bjuda oss på sudansk traditionell mat och musik och jag ser fram emot det så sjukt mycket. Den varma känslan i mitt bröst går nästan att ta på.

 

Idag hade vi skandinaviska språk i språkgrupperna, alltså alla svenskar tillsammans, och likadant med danskarna och norrmännen. Det var så skönt. Jag älskar våra blandade grupper, missuppfatta mig inte, men det var så underbart att förstå exakt allt vad alla sa. Full förståelse för en gångs skull. Jag älskar dessutom mina svenska co-years, de är ett så härligt gäng. Vår lärare Sofia råkar ju dessutom vara en sjukt bra lärare och fin person, och swedish Classroom kan ju vara det bästa som hänt oss. Helt enkelt hade vi ganska trevligt när vi blocket innan lunch satt i våra soffor och diskuterade lyrikens koder och hemligheter. 

 

Nu är det lite mer än ett dygn innan jag beger mig mot Stockholm för en vecka! Det ska bli ganska skönt med en paus från Campus faktiskt. En sipp av verkligheten och livet utanför. Men det känns inte längre konstigt - detta är min vardag och den kommer att finnas kvar när jag kommer tillbaka. Likaså har jag efter två månader fått tillräckligt mycket grepp om den här platsen och tillräckligt mycket bas för att känna mig säker här att jag nu kan inse att livet pågår där hemma med, och till och med acceptera det. Det tog ett tag faktiskt. Men jag tror att jag kan acceptera det för att jag trivs så otroligt bra här. 

 

Nu ska jag ta en tupplur på Dylans axel i väntan på att vi kommer tillbaka till Campus. Detta kan dock ta ett tag tror jag då många vägar är stängda på grund av det kraftiga och konstanta regnet hela veckan. Alla forsar svämmar över och alla dammar är nästan en meter djupare än vanligtvis. Men det är ok, han luktar väldigt gott. Det enda är att Cheyenne har tagit min tjocktröja och sover på den, och det är ganska kallt. Dessutom måste jag plugga ungefär 30 sidor case study i geografi ikväll inför essay writing imorgon. Så det vore trevligt att komma tillbaka.

/ UWCRCN /

UWC Red Cross Nordic Compliments

På min skola finns inga svallersidor, istället har vi en sida ditt folk får skicka in komplimanger till andra elever med komplimanger eller bara något allmänt snällt att säga. Det är så fint och jag ler stort varenda gång det dyker upp på min facebookfeed. Detta stället...