Endast 1,5 lektioner kvar tills det äntligen är lov. Ett prov eller essay writing kvar i Geografi, sedan frihet. Åh vad jag längtar. Min kropp skriker efter vila och variation, och jag kan inte vänta tills mina 9 dagar av November Break börjar. Sömnbristen och min oplanerade tillvaro gör mig har idag tärt på mitt humör, och det ska bli lite skönt att få en paus från intensiteten på det här stället.

 

Det är Normans födelsedag imorgon, och jag kommer inte att kunna vara här för att fira den vilket känns ganska dåligt. Men jag tror att vi har planerat att baka kakor, skriva kort till honom och sedan ha lägereld för honom på ön, vilket alltid är lika mysigt.

 

Jag är bara lite irriterad på mig själv för att jag inte kan känna obegränsad entusiasm över det, due to min sömnbrist. Jag hatar de perioder då jag är för trött för att vara den människa jag vill vara; när jag är för trött för att vara glad, förlåtande, entusiastisk, engagerande och sprudlande. Jag hatar att inte vara mig själv, för vem är jag då? En sämre version av mig? Nej tack. Jag känner mig inte längre pressad att hela tiden vara social och glad, men jag vill gärna vara det, och när jag då mest känner för att snäsa åt folk vill jag bara låsa in mig i ett städskåp och stanna där tills det går över. 

 

Mina rumskompisar är om möjligt ännu mer morgontrötta än jag är, och konstigt nog har det blivit jag som varje morgon måste väcka dem. Pil är ganska lätt att väcka, hon tackar till och med för att jag gör det, men de andra har jag nästan gett upp på. Lorena muttrar ibland till svar, men jag orkar inte längre stå och vänta på att hon ska gå upp, och Aya har jag helt gett upp på - hon skippar åtminstone vartannat first block, och trots att jag vet att hon kommer få otroligt mycket skit för det kan jag inte låta bli att känna mig suktad. Tänk att sova en timma till... Men varje morgon bekämpar jag den lockande tanken och accepterar att jag nog inte kommer vara mitt mest strålande jag även denna dag efter en alltför sen kväll. 

 

Om tio minuter är det dags för lunch, och jag kan bara be till Gud att det inte blir köttgryta igen, jag klarar inte av mer vattnig köttgryta...