/ UWCRCN /

Bergum Mottak vs. Latino dance

En eftermiddag fylld av kulturellt utbyte i form av danser. Först började Lorena, Mariana och Romi med att lära ut några sydamerikanska danser till de asylsökande på Bergum Mottak, och sen utvecklades det hela till en dansfest då en Sydsudansk kille satte på en traditionell sudansk sång och visade oss hur man dansade till den. Sjukt kul, och jag har redan börjat få några kompisar där. Vilken möjlighet jag har! 
 
/ UWCRCN /

What about groups?

Jag fick en tankeställare idag. Jag har ju i det förflutna (kom igen, du är 17 år Klara) varit lite kluven när det gäller att hänga i grupper, men tenderar ofta att inte ens märka när fenomenet uppstår kring mig. Jag lever mycket i nuet, så ofta krävs det att någon påpekar det för mig för att jag ska lägga märke till det. Vilket var precis vad Alexis gjorde idag. Han berättade att han inte riktigt gillar att hänga i grupper, och jag förstår verkligen vad han menar - jag kan känna samma sak ibland. Men jag fick en liten tankeställare. Hur kommer det sig att jag aldrig märker sånt här? Och vad tycker jag egentligen om det? Är det bra eller är det dåligt? Jag är kluven. För jag tycker ju egentligen att det är ganska trevligt att hänga i grupper - jag tycker om bra gruppdynamiker, känslan av tillhörighet och trygghet, att ha någon att alltid falla tillbaka på och en självklar roll i ett sammanhang. Men kan det vara dåligt att ha detta här? Jag vet inte. Meningen med att vara här är ju att möta så många som möjligt, och genom att hänga i en grupp kan det ju hända att man begränsar sig själv i det perspektivet.
 
Jag har faktiskt funderat ganska mycket kring det här innan också. Jag har varit lite bekymrad över att jag mest hänger med västeuropeer och nordamerikaner, och inte försöker mer när det gäller sånt. Jag borde verkligen försöka mer och anstränga mig för att tränga igenom kulurella barriärer. Men samtidigt vet jag att man ska hänga med de man tycker om, och jag tycker verkligen om de jag hänger med nu. Men återigen - vad är kultur och vad är personlighet? Hur mycket kan man skylla på kultur och hur mycket borde jag anstränga mig för att tränga igenom skal? Mer antagligen. Men samtidigt känner jag mig inte jättestressad över detta. Jag har ju ändå två hela år på mig att hänga med en massa personer här, det är inte direkt så att min tid är otroligt begränsad. Och vad är det som säger att jag kommer att hänga med samma personer om några månader? Jag lever som sagt väldigt mycket i nuet, och jag tror att jag alltid kommer hitta folk att hitta med när tiden kommer. Jag tror att jag bara kommer att ta det som kommer. Ingenting säger att jag låser mig fast vid någon. Och som Norman sa när jag pratade med honom om det: "As long as the 'group' is open for everyone and allow people to go back and forth." 
 
Så tack Alexis för att du gav mig en tankeställare, sådana är bra att ha ibland! Och ja, vi är olika, men det är ju det som gör det kul, eller hur? 
 
 
/ UWCRCN /

That annoying weakling

Det blev ingen bussresa till Dale för mig idag, jag är totalt däckad. Vad är det med mig? Jag ligger här i min förvisso otroligt sköna säng i Lorenas pyjamasbyxor och tycker synd om mig själv. Jag rullar omkring i min egen självömkan och känner mig irriterad, uttråkad och allmänt oskön. Jag vill verkligen inte klaga, jag hatar när folk gör det. Ändå hör jag de äckliga och jobbiga orden komma ur min mun likt galla som inte går att stoppa. Kom tillbaka in, ingen vill höra er. Men trots det så hör jag mig själv säga de där orden. "I feel so bad." Nej Klara, nej. Jag vill inte ha folks pity. Jag vill bara vara frisk som alla andra. Jag vill inte vara de där jobbiga jäveln som alltid drar på sig de där småförkylningarna och smittar alla i sin omgivning. Men tyvärr är jag väl det. Jag är den där jobbiga jäveln. Men mest känner jag mig nog irriterad på mig själv för att jag inte kan vara med på allt kul som händer här. Och kanske är det väl det som gör att jag drar på mig dessa virus från första början - man ska inte pressa för mycket, någon gång kommer det att brista. Men Judit (sjuksköterskan) har i alla fall fixat en tid till mig för att gå till läkaren i Dale på onsdag kl 13. Vilket innebär att jag kommer att missa i princip hela dagen i skolan. Vilket inte är bra. Men jag vill verkligen inte gå och dra på denna soon to be-öroninflammation lika länge som jag brukar, och då är det väl bättre att bli av med den nu, en gång för alla innan den bryter ut på riktigt.
 
Jag fick reda på idag att Norman ska följa med Dylan på hans Scandinavian Tour på jullovet, och de ska ta svängen upp förbi Stockholm för att hälsa på mig och Alexis! Det ska bli sjukt kul att visa dem Stockholm och Sverige även om de inte kan stanna så länge eftersom jag och min familj beger oss till Sydostasien över Jul. Men det ska bli sjukt kul! Som vanligt är jag den som är mest taggad inför denna (deras) resa - de skakade mest på huvudet åt min exalterade min och glatt uppspärrade ögon när jag fick höra nyheten.