Det blev ingen bussresa till Dale för mig idag, jag är totalt däckad. Vad är det med mig? Jag ligger här i min förvisso otroligt sköna säng i Lorenas pyjamasbyxor och tycker synd om mig själv. Jag rullar omkring i min egen självömkan och känner mig irriterad, uttråkad och allmänt oskön. Jag vill verkligen inte klaga, jag hatar när folk gör det. Ändå hör jag de äckliga och jobbiga orden komma ur min mun likt galla som inte går att stoppa. Kom tillbaka in, ingen vill höra er. Men trots det så hör jag mig själv säga de där orden. "I feel so bad." Nej Klara, nej. Jag vill inte ha folks pity. Jag vill bara vara frisk som alla andra. Jag vill inte vara de där jobbiga jäveln som alltid drar på sig de där småförkylningarna och smittar alla i sin omgivning. Men tyvärr är jag väl det. Jag är den där jobbiga jäveln. Men mest känner jag mig nog irriterad på mig själv för att jag inte kan vara med på allt kul som händer här. Och kanske är det väl det som gör att jag drar på mig dessa virus från första början - man ska inte pressa för mycket, någon gång kommer det att brista. Men Judit (sjuksköterskan) har i alla fall fixat en tid till mig för att gå till läkaren i Dale på onsdag kl 13. Vilket innebär att jag kommer att missa i princip hela dagen i skolan. Vilket inte är bra. Men jag vill verkligen inte gå och dra på denna soon to be-öroninflammation lika länge som jag brukar, och då är det väl bättre att bli av med den nu, en gång för alla innan den bryter ut på riktigt.

 

Jag fick reda på idag att Norman ska följa med Dylan på hans Scandinavian Tour på jullovet, och de ska ta svängen upp förbi Stockholm för att hälsa på mig och Alexis! Det ska bli sjukt kul att visa dem Stockholm och Sverige även om de inte kan stanna så länge eftersom jag och min familj beger oss till Sydostasien över Jul. Men det ska bli sjukt kul! Som vanligt är jag den som är mest taggad inför denna (deras) resa - de skakade mest på huvudet åt min exalterade min och glatt uppspärrade ögon när jag fick höra nyheten.