Introduction Week närmar sig sitt slut och jag kan konstatera att den inte alls liknade den förra. Förstaåringarna springer omkring i grupper och bubblar av nervositet och förväntan, medan andraåringarna gör sitt bästa för att få mesta möjliga sömntimmar och undvika plugget vi alla vet borde göras snarast möjligt. Jag är ett praktexempel på denna senare modell. Jag har spenderat mer tid i min säng än vad jag borde, och jag har inte fått någonting gjort. Jag borde helt klart socialisera mig mer och lära känna de hundra nya människorna som nu befinner sig på vårt campus, men jag ligger däckad av feber och huvudvärk i min säng. Tack och lov är dock Lelde (min förstaåringsrumskompis från Lettland) riktigt duktig på att göra te. Hon vet allt om olika blad och växter och vad de har för egenskaper, och har börjat ge mig ett te varje kväll före läggdags som får mig att däcka direkt. 

 

Förstaåringarna är ett ganska coolt gäng människor, det måste jag medge, men många andraåringar tar lite avstånd från dem och tycker att det är jobbigt med så många nya människor på ett ställe som är så hemma och familjärt. Det är lite konstigt, det måste jag erkänna, men jag måste också tänka på att jag var en lika förvirrad förstaåring förra året, och vi måste bara få dem att känna sig hemma. Men det är klart jag saknar våra andraåringar. 

 

Min kamera går igenom en personlighetskris, så jag har inte kunnat ta några bilder under veckan, så ni får återigen nöja er med mina fina ord. Plus att om jag hade tagit bilder hade de bestått av min säng, min datorskärm och de sällsynta besökare som ibland hedrar mig med sin närvaro (Reda, Solveig, Aya, Lorena, Khorshid). Nu är det dags att rycka upp sig! Inget mer sjukande nu. C-vitamin här kommer jag!