/
Seoul /
I stormens öga
Förra året var det Trump och det kaotiska amerikanska valet 2016. I år är det Nordkoreas galenskaper och den spända vapenvilan på den koreanska halvön. I båda fallen råkar jag befinna mig mitt i stormens öga. Den 7e september beslutade Utrikesdepartementet "att tills vidare avråda från icke nödvändiga resor till Nordkorea med anledning av det försämrade säkerhetsläget," och i morse beslutade FN om nya sanktioner mot Nordkorea som ämnar att tvinga Kim Jong Un till att överge sina kärnvapen.
Om jag ska tro UD så lever jag just nu i det mest spända läge de två Korea har varit i på många år, om jag ska tro den svenska och internationella median så borde jag fly hals över huvud härifrån på grund av risk för kärnvapenkrig, och om jag ska tro den nationella koreanska median så är det här inte ens det värsta det har varit på fem år. Vi hade en föreläsning av Sokeel Park i torsdags, föreläsare och expert från Liberty in North Korea. LiNK är en organisation som arbetar för att hjälpa Nordkoreanska flyktingar att ta sig genom Kina utan att bli tillbakaskickade. Mr Park pratade om hur det flera gånger de senaste åren har varit mycket närmare till krig än vad det är idag, som till exempel när två sydkoreanska soldater dog i en landmineexplosion vid gränsen i augusti 2015. Dock ska sägas att många internationella medier i slutet på augusti i år rapporterade om bomber släppta av USA och Sydkorea i maktkamp vid gränsen.
Jag vet helt enkelt inte vad jag ska tro. Å ena sidan kan jag inte tro att ledaren till världens mest, ja faktiskt, lyckade diktatur skulle kunna vara så korkad att han skulle börja provocera till krig, för det skulle ur alla logiska synvinklar leda till indirekt självmord. Å andra sidan sitter en idiot på den amerikanska tronen och annonserar ut ogenontänkta provokationer på Twitter. Så egentligen, vem vet vad som kan hända. Jag kan egentligen inte se hur FN-sanktioner skulle kunna leda till något annat än att Nordkorea känner sig hotat av världen. Å andra sidan, som min kompis Eric sa så skulle helhjärtade sanktioner av Kina leda till att Nordkorea tappar sin enda allierade och livssupport, vilket möjligtvis skulle kunna strypa Kim Jong Uns fokus på atombomber och tvinga den nordkoreanska regeringen att fokusera på att få sitt folk att överleva, fastän det inte har verkat bekymra dem märkvärt innan.
Om ett krig faktiskt kommer, har Minerva Schools at KGI två val:
1. Om hotet kommer med någorlunda förvarning sätts vi på kommersiella flygplan till våra hemland eller San Francisco alternativt på bussar med nosen söderut på halvön.
2. Om hotet kommer plötsligt, vilket Katie verkar tro är det mest troliga alternativet, tar vi hissen ner till B6 i vårt hotell och hoppas på det bästa.
Det som får mig att tro att vi kommer vara långt härifrån när hotet kommer, och det som får mig att faktiskt hålla mig ganska lugn i allt det här är vetskapen om att Minerva är NO MORE om hälften av alla skolans elever dör i en atombombskatastof under skoltid.
Man ska inte vara alltför kall och nedlåtande mot diktaturen i norr, de har gått längre än många hade trott att de kunde.
