Idag fick jag uppleva en av de starkaste upplevelserna i mitt liv. Jag får här på skolan möjligheten att varje vecka på torsdagarna åka till en flyktingmottagning i Forde och vara där under två timmar. Vi gör inget speciellt där, men syftet är att interagera med de som bor där genom att dricka te och bara allmänt prata. Vi åker dit som lugna och utomstående lyssnare och ska få dem att känna sig bekväma och känna att något händer i deras vardag. De flesta som bor där stannar under minst 9 månader medan de väntar på att få asyl i Norge, men det finns de som stannar i flera år. En kille har varit där i 12 hela år i väntan på asyl. Det är inhumant att låta folk vänta i månader eller år på att få svar om de får komma därifrån. De bor i korridorer, två och två i varje rum på ca 9 kvadratmeter, men om man har stannat mer än 2 år där kan man få ett ensamrum. 

 

Trots att det var första gången jag var där bjöd de in oss till deras rum för att dricka te och prata. Det var många nordsudaner på flyktingmottagningen, och en sudansk kille fick vara tolk mellan min engelska och deras arabiska medan jag försökte föra konversationen utan att trampa på ömma ämnen. Vi fick lite instruktioner av Angie (läraren som har ansvar) om hur vi skulle agera och vilka ämnen vi skulle undvika. Vi får inte fråga om anledningen till att de söker asyl i Norge om inte de öppnar upp sig och vill berätta, då ska vi vara goda lyssnare och vara där som support. Helt enkelt ska vi vara glada och trygga inslag i deras monotona vardag. Jag ser fram emot när jag börjar lära känna dem lite bättre, för de som jag pratade med verkade vara helt underbara människor, och jag blev helt tagen av att vara där och se vad som faktiskt händer bakom den nordiska invandringspolitikens diplomatiska manekyr. Det här är människorna som faktiskt drabbas av vår egoism och enfald. Att jag får vara där och ta del av deras vardag är för mig en stor ära.

 

Inga bilder idag, men nästa gång kanske de har förstroende nog för mig att jag ska våga ta fram kameran. Men det där är känsligt, så vi får se. 

 

Bye, nu ska jag snart ut och se om vi kan se något norrsken ikväll - de hade tydligen sett det igår, och ingen hade brytt sig om att väcka mig. Ikväll är jag redo. Jag har till och med gjort alla mina läxor, men det får inte bli senare än 1, för imorgon ska jag upp vid 6 och göra pannkakor till min roomie Yenglik som fyller 18 år.