Dagen tog dock en oväntad riktning när jag satt på ett kafé med min kompis Maike och pluggade och hon frågade mig om jag ville följa med till ett segermöte för Republikaner i San Francisco senare på dagen. Vi har så kallade LBAs eller Location Based Assignments i varje ämne, och för min kurs Multimodal Communications har vi i uppgift att innan fredag skriva en uppsats om en organisation vi inte håller med och gå på ett av deras event. Så jag, Maike och Hana lånade varsin cykel och cyklade uppför en oändligt lång uppförsbacke till baren "Stock in Trade" för att gå på San Francisco Young Republicans-möte.

 

Det var faktiskt otroligt intressant. Vi låtsades vara Republikaner för att få mer information vi kunde använda till våra uppsatser, och bara det var otroligt ögonöppnande (är det ens ett ord?). Jag har aldrig träffat någon som öppet stödjer antingen Trump - eller SD för den delen - och att höra deras argument och upplevelser var annorlunda för mig. Jag omger mig med liberaler (i den amerikanska definitionen) och blir så avskärmad från vad andra tycker, och i USA's fall 50% av befolkningen. 

 

SF Young Republicans är inte en stor organisation - de har bara 300 medlemmar på sin hemsida, och det var inte fler än 50 personer som var på eventet igår. San Francisco har nog inte många fler Republikaner än så. Många som var där pratade om hur de måste gömma sin politiska åsikt för vänner och familj för att bli accepterade, och en kille berättade att han hade förlorat många vänner på grund av sitt stöd för Trump. Jag säger inte att jag håller med om alla deras idéer, faktiskt inte många alls, men jag märkte igår på riktigt hur uppdelad USAs demokrati är, och hur likt det är Sveriges. Vi hävdar att vi är öppna för andras åsikter, men egentligen är vi bara öppna för åsikter som liknar våra. Hur mycket kan vi egentigen hävda att vi lever i en demokrati om politiska minoriteter känner sig rädda att uttrycka sina åsikter?

 

Medan jag stod och pratade med två kvinnor i 30-årsåldern om kvinnors rätt till abort och invandrarpolitik visades på en skärm i bakgrunden ett nyhetsinslag om hur ett gäng Demokrater slog ner en "Trump supporter" och stämningen i rummet frös till. De var alla där för att fira valresultatet, men alla jag pratade med vittnade om att de aldrig skulle posta på facebook om att de gick till detta mötet, och en kille hade till och med fixat sina inställningar så att han kunde välja vilka bilder han blev taggad i. 

 

Vi kan hålla med om deras åsikter hur lite vi vill, personligen höll jag inte med om mycket som sades på evented igårkväll, men inte har jag rätt att slå ner någon för det! Eventet igår tvingade mig att öppna sinnet, le och låtsas hålla med om det som sades, men på kuppen tvingades jag också lyssna på argumenten och försöka förstå. Vi saknar medkänsla och villighet att lyssna till folk som tycker annorlunda, och det är farligt. Vi måste våga lyssna och acceptera. Jag skrev det i mitt förra inlägg också, men rätta sättet att få någon att politiskt tänka om är inte med våld, det är med utveckling och demokratin själv. Utbildning, öppenhet, förståelse, lyssnande. Folk som är frustrerade och bortglömda kommer att fortsätta vara arga, och våld kommer inte att lösa någonting. 

 

Ta hand om er själva och lyssna på andras åsikter. Vi måste vara starka nog att göra det. Om du tror tillräckligt mycket på dina enga åsikter kommer du inte att ändra dig, om det är det du är rädd för. Men genom att lyssna kanske du lär dig något nytt. I bästa fall kan du också få en annan människa att känna sig hörd. 

 

Puss.