Luften i denna historie fyllda stad är dammig och smutsig. Gatorna är fyllda av sopor, och man ser råttor lite här och var som stryker omkring mellan de överfyllda soppåsarna som ligger utspridda. Husen har inget som helst sammanhang arkitektoniskt sett, allt är rörigt. Men trots det tycker jag om Phnom Penh - det är en ja, genuin stad. den har dessutom ett så otroligt stökigt förflutet att allt är förlåtet. Jag försöker se Khmer Rouges intåg i staden 17 april 1975 framför mig när jag går längs gatorna, en spökstad under de tre år som Pol Pot hade sitt skräckvälde. Inte en kotte i hela staden. Jag försöker att tänka mig denna levande stad helt tom, och det går inte riktigt.

 

Igår var en känslosam dag då vi besökte både Killing Fields utanför Phnom Penh och Toul Sleng (även kallat S-21). På Toul Sleng spärrades folk in som ansågs som "fiender" till Khmer Rouge och torterades där med fruktansvärda medel tills de avslöjade vilka deras påstådda medarbetare var. Efter att de hade avslöjat vad de visste eller när de hade ljugit nog blev de lastade på lastbil och skjutsade till Choeng Ek - Dödens Fält - där de slutgiltigt avrättades och skyfflades ner i massgravar om upp till 2000 personer. När vietnameserna stormade Kambodja och så också Toul Sleng 1979 fanns endast 7 överlevande, varav 2 fortfarande är i livet, då de var de enda som lyckades fly Khmer Rouge. De var där och berättade om tortyren 

och helvetet de fick uppleva, men de börjar bli gamla. detta var ett av över 160 fängelser runt om i Kambodja, men det enda där ingen någonsin släpptes. Av 2000 fångar överlevde 7. Och Choeng Ek är bara ett av över 350 dödens fält. 

 

Idag besökte vi lite olika tempel, men vandrade mest omkring och tog in staden.