/ UWCRCN /

I Want To Go Home For Christmas

Nu börjar det att kännas hur skönt det ska bli att komma hem igen. Dagen före avfärd. Skolan klantade till det lite med avgångarna i år - alla som får ekonomiskt stöd från skolan fick sina hemresor bokade tills idag, medan den officiella avfärdsdagen som vi andra bokade efter är imorgon. Så de flesta av mina vänner vinkade jag hej då till idag klockan 19.00 med minnena ringade i huvudet om Graduation. Snart är det dags för det med... Än är det bara jullov, dock. Och ack, vad skönt det ska bli att komma hem. Jag är trött på att gå här och vänta nu. Jag har redan packat och städat allting, så nu återstår bara själva resan. Som inte börjar förrän imorgon klockan 19.00...

Idag var det sista skoldagen för året, med ett prov och två quiz. Jaja. Och så kom betygen ut, och de var verkligen inte så bra som jag hoppats, men med tanke på min mentala nivå denna termin kanske det snarast ska firas att det blev betyg över huvud taget. Okej, det var kanske att överdriva lite väl mycket, men ni fattar poängen. Dessutom spelar faktiskt inte dessa betyg någon roll för min framtid, då jag sökte med mina October Grades. (Får svar från universitetet om 6 dagar!) Men de sticker lite, trots allt. Jag försökte i alla fall, och det är ju faktiskt slutbetyget som egentligen betyder något, så det blir till att satsa på det nu! Det är ju faktiskt det enda riktiga betyget. 

Nåväl, nu är det snart hemfärd. Jag kan inte vänta. Jag behöver byta miljö nu. 

Väskförrådet när kaoset bröt ut.

/ UWCRCN /

Dansa tills jag stupar

Glädjen bubblade idag upp i mig när jag under en vilopaus från dansandet i Hoegh satte mig ner och tittade på mina vänner och fellow elever på skolan. Alla dansade så utan skrupler, utan att tänka på någon annan, ingen bryr sig om vad andra tycker om ens dans. Ja, jag har sett det på varje dansfest vi haft hittills, men det är alltid lika fint att se det. Människor som hoppar upp och ner som om livet hängde på det, gör odefinierade rörelser med armar och ben och skakar på rumpan i höjd med huvudet. Det är otroligt fult att titta på, men det blir vackert när man ser hur mycket glädje som finns i varenda rörelse. Rörelserna är inte det minsta genomtänkta, utan bara händer när armarna får rum att skapa sig ett eget liv. Det var fint att se det från avstånd, men det är lika underbart att faktiskt vara där ute på dansgolvet. Att stänga ögonen och bara följa rörelsemönstret som pulserar ut från någon slags mittpunkt i min kropp. Varje uppsats, läxa, stressmoment, test och förväntning sköljs av kroppen i takt med att svetten börjar att täcka pannan och man är fri. Den allra bästa typen av terapi för den sönderstressade IB-eleven.
 
Här sitter jag i min underbara nedersäng och tittar rakt fram. Ja, rakt fram. Min hjärna är slut, på ett ganska bra sätt. Maja och Isak ville att jag skulle med och dansa igen efter vår lilla paus, men jag kände att det var bättre att tänka på refrängen för min del. Lång dag. Man kan verkligen känna att lovet är nära nu, med Christmas Dinner och Last Party idag, och Christmas Carols Café imorgon (som jag för övrigt har spenderat alldeles för mycket reptid för när jag egentligen borde pluggat). Två dagars skola kvar, det är allt... Sedan jullov, va? Gud det känns verkligen inte så... Jag har ju precis kommit igång igen!
 
Nej, för att vara helt ärlig är väl kanske problemet snarare att jag är förvirrad (är detta ett tema i mitt liv, kanske?). Jag är förvirrad över vad det är jag åker till. Är det hem? Men hur kan då detta vara hemma? Kan man kanske ha två hem? Jag har nästan gett upp att försöka att hålla reda på allt. Man kanske kan ha flera hem. Vad gör det egentligen? Det är väl var man har människor man älskar antar jag? Och det har jag ju på båda ställena, så då är väl båda hem då! Trevligt. The more, the merrier. 
 
 
Julen är kärlekens högtid, eller hur? Nå, jag älskar dem alla! Och Reda såklart, men bilder är ju inte allt.