/ UWCRCN /

Day 1-4 - Olds och Canmore

Familjen Cranston har verkligen tagit emot mig och fått mig att känna mig hemma i deras hus i Olds, Alberta i mitten av Canadas slättland. De har visat mig runt i deras vardag, det som för mig är så exotiskt, samt tagit med mig på resor runt i Alberta, och det har bara gått 4 dagar. Det är så himla kul att träffa Cheyenne igen, och att få se var hon bor. Jag trivs jättebra här, och imorgon beger vi oss till den stora Cowboy-festivalen Stampede i Calgary! Jag är otroligt taggad. Cowboyhatt och rutig skjorta ska på, och sedan ska jag, Cheyenne och hennes vänner ta bilen in till Calgary. Bilder kommer vid nästa tillfälle med wi-fi, antagligen om ett par dagar, men vi får se. 
 
Cheyenne jobbar ibland på dagarna, och det är ju såklart tråkigt, men då har hennes mamma, Kyla, antingen varit snäll nog att visa mig runt eller hjälpa mig med något, eller så har jag legat och chillat i Cheyennes rum i källaren, det enda rummet som inte är smältande hett. Utomhus är det ca 30 grader, och det beräknas imorgon bli över 33, vilket kommer att bli otroligt varmt då vi kommer att befinna oss på asfalt hela dagen tillsammans med över 30 000 andra glada fake eller icke-fake cowboys. Det här kommer att bli en upplevelse. 
 
För mig är de allra minsta och mest självklara sakerna i Cheyennes vardag intressanta, såsom rodeos, ko-utsällningar, bönderna och åkrarna, traktorerna, pick-ups, bilkulturen och allt som är öppet dygnet runt. Canada tycker ju vi inte borde vara så annorlunda, men det är det faktiskt. 
 
 
/ UWCRCN /

Day 0 - Resor

5 juli, 10.26
Att flyga är något så obota tråkigt. Jag har under snart 9 timmar befunnit mig på ett stort, opersonligt, fullpackat och trångt flyg med nosen mot Chicago och jag är ordentligt uttråkad. Jag har sett 4 hela filmer, varav en av dem två gånger, och påbörjat 3 som jag sen upptäckte att jag sett för många gånger för att kunna se om. Just nu lyssnar jag på countrymusik för att komma in i feelingen. Jag ska ju på Stampede-festivalen när jag anländer i Canada, så man måste ju värma upp. 

Planet är fyllt av amerikaner, go figure, och det är ganska underhållande. Bredvid mig sitter ett äldre par utan ett sus om hur man hanterar teknologi, och de är på väg tillbaka till Wisconsin efter att ha varit och hälsat på sin son i Helsingfors. Det enda bra med att vara fast på ett plan i en massa timmar är att man, om man är intresserad av det, kan träffa och prata med en massa intressanta men ibland ganska besynnerliga och märkliga människor. Jag vågar mig inte på att gissa hur många personer som just nu befinner sig på detta planet, men det är en hel del, och alla har olika historier och skäl till att de just nu sitter i en högst obekväm flygstol någonstans högt över Detroit.

När jag väl landar i Chicago kommer jag att mötas direkt av USAs underbara gästfrihet i gränskontrollerna, jag kommer att behöva checka ut och in min väska igen, gå igenom tullar och säkerhetskontroller och fylla i alla möjliga olika blanketter. Och jag ska inte ens lämna flygplatsen. Weho. Och efter allt detta har jag 5 timmars väntan på flygplatsen, för att sen sätta mig på ännu ett flygplan vars resa jag ännu inte vågat räkna ut längden på och sen anlända i Canada 22.30 deras tid, dvs tidigt på morgonen svensk tid. Cheyenne, you'd better appreciate this. 

Hoppas att jag hittar wi-fi på flygplatsen, annars kryper jag in i ett hörn och sover lite. Jag kommer att dö av tristess. 

12.19 amerikansk tid
Vilken otrolig ineffektivitet, tre personer som hanterar en flera hundra meter lång kö i incheckningen i Chicago på Terminal 1. Kön snirklar och snirklar, och vi knallar på några extra personer vid disken skulle inte skada, I'm just saying.

13.08
Ensam och övergiven på en alldeles för stor och förvirrande flygplats. Folk kallar mig hit och dit, och "miss, can I see your passport and your ticket please?" Jag befinner mig i skrivande stund på golvet i Terminal 1, tomt stirrande framför mig medan vad som tycks vara en oändlig ström av människor flyter förbi. 

Jag är trött, förvirrad och på väg mot svimfärdig samt vet inte vad jag ska ta mig till under de 5,5 timmarna som jag har kvar tills min nästa etapp startar. Sova på golvet? Antagligen inte ok här. Äta tills jag spyr? Inga pengar. Gå på spa? Repeterar ovanstående. Så just nu är mitt enda alternativ att sitta på ett förvisso varmt golv och stirra blankt på förbipasserande människor samt fundera över hur jag ska hålla mig vaken tills jag når Calgary (om antagligen ca 10 timmar). Jag kan säga redan nu att det kommer att bli svårt. Inte nog med det så glömde jag en adapter för min dator, så antingen måste jag hitta en att köpa när jag kommer fram eller inte använda den. Jag tror att jag ska satsa på det förstnämnda. 

Djup suck. Vad ska jag ta mig till? Jag ska aldrig resa ensam igen. This sucks. Tror ni att det finns en speciell sovsal någonstans? Insåg just att detta är som att föra en monolog med mig själv. Jaja, det är bättre än att göra det högt i alla fall. 

Tittade på en film om en cowboy på flyget, och nu verkar det som om jag ser cowboys överallt. Det verkar som om varenda kotte bär cowboyhatt eller boots. Nog för att jag tycker om countrymusik, men kom igen, går vi inte lite överstyr nu? Hela outfiten? Wow. Nej, nu Klara, nu går du och hittar något att äta. Annars kommer du att somna.
 
13.53
Toaletterna. Vad är grejen? Varje gång jag sätter mig ner får jag någon slags ryckning i hela kroppen då toastolen är längre ner än jag är van vid. 

16.23
Två timmar kvar och jag har börjat shotta kaffe. Kunde de här 7 timmarna ha känts det minsta tråkigare? Tror inte det. Holy shit vad jag är uttråkad. Jag är så uttråkad att jag ser fram emot att få stå i kö till boardingen. Jaha, då vill det väl bara till att ligga i gaten tills boardingen börjar. 






/ Fjällbacka / Stockholm /

Swedish Summer Break

Lite bilder från de första veckorna av sommarlov spenderade i det vackra hemlandet, Sverige.
 
STOCKHOLM
 
MIDSOMMAR
 
FJÄLLBACKA