Jag fick en tankeställare idag. Jag har ju i det förflutna (kom igen, du är 17 år Klara) varit lite kluven när det gäller att hänga i grupper, men tenderar ofta att inte ens märka när fenomenet uppstår kring mig. Jag lever mycket i nuet, så ofta krävs det att någon påpekar det för mig för att jag ska lägga märke till det. Vilket var precis vad Alexis gjorde idag. Han berättade att han inte riktigt gillar att hänga i grupper, och jag förstår verkligen vad han menar - jag kan känna samma sak ibland. Men jag fick en liten tankeställare. Hur kommer det sig att jag aldrig märker sånt här? Och vad tycker jag egentligen om det? Är det bra eller är det dåligt? Jag är kluven. För jag tycker ju egentligen att det är ganska trevligt att hänga i grupper - jag tycker om bra gruppdynamiker, känslan av tillhörighet och trygghet, att ha någon att alltid falla tillbaka på och en självklar roll i ett sammanhang. Men kan det vara dåligt att ha detta här? Jag vet inte. Meningen med att vara här är ju att möta så många som möjligt, och genom att hänga i en grupp kan det ju hända att man begränsar sig själv i det perspektivet.

 

Jag har faktiskt funderat ganska mycket kring det här innan också. Jag har varit lite bekymrad över att jag mest hänger med västeuropeer och nordamerikaner, och inte försöker mer när det gäller sånt. Jag borde verkligen försöka mer och anstränga mig för att tränga igenom kulurella barriärer. Men samtidigt vet jag att man ska hänga med de man tycker om, och jag tycker verkligen om de jag hänger med nu. Men återigen - vad är kultur och vad är personlighet? Hur mycket kan man skylla på kultur och hur mycket borde jag anstränga mig för att tränga igenom skal? Mer antagligen. Men samtidigt känner jag mig inte jättestressad över detta. Jag har ju ändå två hela år på mig att hänga med en massa personer här, det är inte direkt så att min tid är otroligt begränsad. Och vad är det som säger att jag kommer att hänga med samma personer om några månader? Jag lever som sagt väldigt mycket i nuet, och jag tror att jag alltid kommer hitta folk att hitta med när tiden kommer. Jag tror att jag bara kommer att ta det som kommer. Ingenting säger att jag låser mig fast vid någon. Och som Norman sa när jag pratade med honom om det: "As long as the 'group' is open for everyone and allow people to go back and forth." 

 

Så tack Alexis för att du gav mig en tankeställare, sådana är bra att ha ibland! Och ja, vi är olika, men det är ju det som gör det kul, eller hur?