Glädjen bubblade idag upp i mig när jag under en vilopaus från dansandet i Hoegh satte mig ner och tittade på mina vänner och fellow elever på skolan. Alla dansade så utan skrupler, utan att tänka på någon annan, ingen bryr sig om vad andra tycker om ens dans. Ja, jag har sett det på varje dansfest vi haft hittills, men det är alltid lika fint att se det. Människor som hoppar upp och ner som om livet hängde på det, gör odefinierade rörelser med armar och ben och skakar på rumpan i höjd med huvudet. Det är otroligt fult att titta på, men det blir vackert när man ser hur mycket glädje som finns i varenda rörelse. Rörelserna är inte det minsta genomtänkta, utan bara händer när armarna får rum att skapa sig ett eget liv. Det var fint att se det från avstånd, men det är lika underbart att faktiskt vara där ute på dansgolvet. Att stänga ögonen och bara följa rörelsemönstret som pulserar ut från någon slags mittpunkt i min kropp. Varje uppsats, läxa, stressmoment, test och förväntning sköljs av kroppen i takt med att svetten börjar att täcka pannan och man är fri. Den allra bästa typen av terapi för den sönderstressade IB-eleven.

 

Här sitter jag i min underbara nedersäng och tittar rakt fram. Ja, rakt fram. Min hjärna är slut, på ett ganska bra sätt. Maja och Isak ville att jag skulle med och dansa igen efter vår lilla paus, men jag kände att det var bättre att tänka på refrängen för min del. Lång dag. Man kan verkligen känna att lovet är nära nu, med Christmas Dinner och Last Party idag, och Christmas Carols Café imorgon (som jag för övrigt har spenderat alldeles för mycket reptid för när jag egentligen borde pluggat). Två dagars skola kvar, det är allt... Sedan jullov, va? Gud det känns verkligen inte så... Jag har ju precis kommit igång igen!

 

Nej, för att vara helt ärlig är väl kanske problemet snarare att jag är förvirrad (är detta ett tema i mitt liv, kanske?). Jag är förvirrad över vad det är jag åker till. Är det hem? Men hur kan då detta vara hemma? Kan man kanske ha två hem? Jag har nästan gett upp att försöka att hålla reda på allt. Man kanske kan ha flera hem. Vad gör det egentligen? Det är väl var man har människor man älskar antar jag? Och det har jag ju på båda ställena, så då är väl båda hem då! Trevligt. The more, the merrier.