Detta skrev jag i min dagbok under veckan:

 

 

I en skakig buss som slingrar sig fram mellan de norska bergen sitter nu alla förstaåringar från Red Cross Nordic i underställ och mössor. Vi är på väg till Ski Week och jag är otroligt taggad - jag har till och med fått tillåtelse att ta med min snowboard. Solen skiner genom bussfönstret med sitt sneda ljus och färgar de snöklädda bergstopparna omkring mig lila och gyllene. Bergen och landskapet här är så fantastiskt häftigt. På topparna av bergen flyger snön och blir dramatiskt belyst av solens strålar som skapar glorior över topparna. Det måste blåsa en hel del utanför, för fjorden bredvid mig är vild och mörk i kontrast till den ljusa himlen. Folk sover som stockar överallt omkring mig och de missar allt det här... Stackare. Vad Norge är underbart och vad jag är glad att jag hamnade här.

 

 

Jag har nu spenderat 12 timmar här i Stryn och vår friluftsveka har officiellt börjat. Det känns riktigt bra. Vi är indelade i olika grupper som har ett rullande schema över denna vecka, och min grupp - Grupp 2 - börjar med en heldags längdskidstur uppe på fjället imorgon morgon. Och för att så många av mina co-years knappt ens sett ett par skidor förut fick vi idag börja med the basics - att hålla balansen. Vi blev dumpade i botten av en sluttning med snö och blev tillsagda att ta oss upp och åka ner tills vi fick kläm på det, om man säger så. Överallt föll folk som dominobrickor, kraschade in i varandra och skrek för full hals när de störtade nerför sluttningen med hisnande hastighet. Andra gav bara upp och satte sig ner med armarna i kors. Men jag måste ändå säga att jag är imponerad över folks beslutsamhet och envishet för att lära sig, det var fantastiskt att se. Jag har inte åkt längdskidor på nästan 10 år, men det är ju lite skidor som skidor, så det gick ganska lätt att ta upp det igen. Jag fick i uppdrag att lära Connie från Malawi hur man åkte då hon hade noll koll på vad hon höll på med. Det gick sådär, men kul var det. Kul var det också att se Cheyenne störta nerför backen med rumpan i vädret och armarna rakt ut.

 

Efter en timmas utmattande första skidåkande begav jag mig tillbaka till min stuga, var jag hittade Anne, min roomie för veckan i dubbelsängen vi delar. Vi spenderade några timmar med att diskutera livets alla aspekter i sängen innan vi med stugans samlade krafter lyckades laga till en middag som idag bestod av hamburgare. 

 

Resten av kvällen har jag spenderat i soffor. Först gick jag till det stora killrummet och hängde där tills testosteronet blev för mycket, och sedan tog jag med mig Alexis och Reda till min stuga där vi hängde resten av kvällen. Ines kom och gjorde varm choklad, Sofie (en av eleverna från UWC Maastricht i Holland som är på besök) som är min roomie slog sig ner och dök in i konversationen, Amanda kom förbi, Lorena och Daphnie knackade på och gav mig två stora kramar och Lorena sa att hon saknade mig som roomie. Sedan kom de andra eleverna från Maastricht och det började bli läggdags. Nu ligger jag i min ovant mjuka säng och lyssnar till rösterna av människorna ute i vardagsrummet (coolt, vi har ett vardagsrum). Det har varit en bra dag, och trenden går uppåt.

 

 

Idag var fantastisk. Jag har varit anti långskidor i så många år att det nästan endast vait en princip, jag har knappt ens kommit ihåg hur det faktiskt var. Och jag erkänner pappa, jag hade fel, det var otroligt kul. Vi är 26 förstaåringar i min grupp och vi har otroligt kul. Det är många jag knappt har pratat med förut i gruppen, och jag har nu fått möjligheten att prata med dem. Hursomhelst, skidåkningen här i Stryn är fantastisk. Vyerna från fjället idag var rent ut sagt breathtaking, de var så fruktansvärt vackra. Dramatiska berg så långt ögat nådde med de vita topparna långt över trädgränsen. Djupa dalar fyllda av granar och skidspår som slingrar sig upp- och nerför bergen. Uppför var jobbigt att ta sig och tog lång tid då många var extremt ovana på skidor, och nerför föll de som löv. Trots det var det underbart roligt. Jag fick pressa mig själv på ett sätt som inte så ofta är möjligt, och vad jag utvecklades under dagen. Mot slutet var det hur enkelt som helst och jag skateade uppför backarna.

 

Vi stannade ibland för att äta medhavd proviant, vilket i mitt fall innebar choklad, nötter och mackor - den perfekta matsäcken för vinteraktiviteter. Jag klädde mig dessutom bra, vilket gjorde allt så mycket bättre än det kunde ha varit. Jag hade helt enkelt jättekul hela dagen, under alla de sju timmarna det tog att åka upp, runt och nerför berget, och jag längtar tills imorgon. Jag har dessutom bondat med mina cabinmates Sofie (Maastricht), Anne, Desirée, Miina och Helen, och vår stuga börjar att bli en social hub för folk. Humöret är på topp efter skidåkningen och det enda som saknas är min kamera... Jag får lita på att andra dokumenterar denna once in a lifetime upplevelse. 

 

17 februari 2015 16.00

Kinderna är rosiga och kroppen känns mjuk som gelé. Idag kte vi längd uppför berget till Ullsheim, en lite annan rutt än den igår och med helt annorlunda väder. Igår var det strålande sol och bitande vind hela dagen - idag blev det snöstorm när vi nådde toppen och det var dags att äta. Det gick fort för oss att ta oss upp till toppen idag då alla har blivit så sjukt mycket bättre på att åka skidor. Med vissa undantag åkte vi i en i princip helt samlad klunga och humöret var allmänt bättre idag då folk kände att de fått koll på vad de gjorde och kunde slappna av och njuta av skidåkningen. Utsikten såg vi dock inte så mycket av idag då en snöstorm skymde vår syn i princip hela tiden då det fanns utsikt att se. När stormen blev som värst och det inte gick att fortsätta satte vi oss allihopa under ett träd och åt matsäck i vind- och snöskuggan. Jag hade på mig fyra lager kläder och var en av de få som var varken kall eller blöt. Jag ser en trend som säger att nordics verkar vara de som, kanske inte helt förvånande, verkar vara de som vet hur man klär sig för arktiska förhållanden. 

 

Efter två dagar utomhur börjar jag känna hur jag vaknar till både fysiskt och mentalt, och det känns så bra. den rena luften renar min kropp och gör mig glad. Så efter en fin dag med mycket kroppsarbete ligger jag nu i min säng och väntar på att få duschen iklädd stinkande underställ. Snart ska jag gå till Dans stuga och chilla lite där och sedan vill jag hälsa på Cheyenne och Lorena för jag kunde inte hitta dem igår (det här med nya rumskonstellationer och olika stugnummer gör mig förvirrad). Jag gillar den här veckan.