Det är intressant hur logiskt jag tycker att det verkar att snooza i tio minuter på morgonen. Såhär i efterhand inser jag ju att dessa tio minuter inte spelar den minsta obetydligaste roll i huruvida jag vaknar upp och känner mig utvilad eller inte. Men just då, 07.20, känns det så himla viktigt att få sova de där sista tio minutrarna. Tyvärr innebär ju detta lilla fördröjande i mitt uppvaknande att jag sedan fick i princip hoppa ner från min säng som befinner sig 1,70 över marken, dra på mig vad som än fanns på min skrivbordsstol (idag en svart magtröja och ett par höga jeans, så inget märkvärdigt med det), springa in till badrummet och göra mig i ordning i ett smått panikslaget läge för att sedan kasta på mig jackan och springa till frukosten. Jag insåg inte förrän när jag nått Kantina att just den jackan jag hade valt idag luktade så mycket rök att jag fortfarande en timma senare kan känna doften som smittat av sig på min tröja. Tack för det lägerelden igår. 

 

Jag och Amanda hade en tortellinidejt igår kväll efter att jag hade skypeat med Paula, med min "ung och radikal"-lista på Spotify pumpande i högtalarna i dayroom och vi kände oss mäktiga och ja, radikala. Det var jättefint, och jag måste erkänna att jag har blivit mer och mer intresserad av svensk politisk rap på sista tiden. Vi tänkte tillbaka på gamla dagar då vi fortfarande var unga, naiva och radikala. Ack, vad det radikala har tonat bort som dimman på en ruta. På ett sätt saknar jag det, och på andra inte. Jag var så idealistisk när jag kom hit, jag trodde att allt var möjligt och att allt kunde lösas utan stridigheter. Sedan fick jag höra historier från andras uppväxter, andra delar av världen, och jag insåg att världen kanske inte är så svart och vit. Vilken rätt har jag att säga till Mohammed från Irak att "om ni bara satsar lite mer på utbildning kommer allt att lösa sig"? Vad vet jag egentligen? Nej, det jag har rätt att göra är att lyssna, lära och kanske efter det bilda mig en uppfattning om vad jag tycker, men jag har ingen rätt att föreslå en lösning på någonting jag egentligen inte har någon annan info om än den partiska infon jag fått från den svenska median. 

 

Så mycket mer som jag har lärt mig om komplexiteten av Israel-Palestinakonflikten, problemen med kokain i Colombia, konsekvenserna av Balkankrisen, Ryssland och så många andra politiska situationer som jag innan trodde att jag kunde döma. Vad har jag till exempel för rätt att hävda att den "fakta" jag får från mina medier är den rätta när det gäller Ryssland? Vad är det som säger att det som de ryska medierna inte representerar det som är rätt? Vad är det som säger att någon av de olika medierna fullt representerar det som är "rätt"? Jag tror att det finns så mycket mer till allt än man ser och hör. Vi tror till exempel att den svenska median är så fri och demokratiskt, men tänk egentligen på vad de publicerar. Morden i Köpenhamn: mannen beskrevs som terrorist tills man insåg att han inte var muslim, och han blev då omnämnd som mördare. Alla anti-muslimska hintar och åsikter som uttrycks offentligt. Anti ryska "fakta", anti Israel, anti allt som inte passar in i vårt homogena fina samhälle. 

 

Nu kanske detta blev lite väl offensivt, och jag ber om ursäkt för om någon tagit åt sig personligt, men jag ville bara få er att tänka till lite. Vi lever inte i ett så mångkulturellt, förlåtande och genomdemokratiskt samhälle som vi tror, alltid. Och så fortsätter dagen...