Det var ett par dagar sedan jag skrev nu, men jag samlade äntligen ihop lite energi och öppnade datorn för att skriva lite. Ett par intressanta dagar har hänt sedan sist. Till exempel följde jag med min norska co-year Balder på kören som finns i Dale i torsdags, och det var jättekul. Visst, de var inga musikaliska genier, men en glad grupp medelålders amatörer som tycker om att sjunga tillsammans. Låtarna de sjunger var inte svåra alls, och jag kom lätt in, men jag tror att jag ska fortsätta i denna kör, för trots att det kanske inte var jättestimulerande var det i alla fall otroligt skönt att få sjunga lite kör igen. 

 

Denna veckan har också haft temat "Gender and Sexualtity Week", och det var intressant. Jag deltog tyvärr inte i så många av aktiviteterna, men cafét jag gick på var väldigt mysigt. Caféna här på skolan är lite annorlunda från hur ni tänker er ett café, men de är väldigt trevliga och ett sätt att vara lite social. Oftast brukar det vara en av välgörenhetsorganisationerna på skolan såsom SaFuGe, Drop eller liknande som organiserar försäljning av kakor och diverse ätbart, och pengarna går sedan till deras olika projekt. Det är faktiskt väldigt trevligt, för sedan sitter man och pratar och lyssnar på lugn musik i Høegh. Vissa caféer har dessutom Open Mic, och det är ännu roligare. Vem som helst får gå upp på scenen och göra vad som helst, och jag blir alltid förvånad över vad folk är talangfulla. Dikter, sånger, danser och historier som man vill dela med sig av är alla välkomna. 

 

Gender Café hade en Open Mic, och det var många som ställde sig på scenen och framförde någonting. De flesta läste upp dikter eller berättade om händelser i sina liv som hade påverkat dem i ämnet gender. Det intressantaste var nog Tao som berättade hur det var att gå från att vara en "killig tjej" till att vara en "tjejig kille" och om de förväntningar som han fått på sig från samhället. 

 

Nästa intressanta temadag var igår - Mother Toungue Day. En av aktiviteterna som organiserades under dagen var den lite speciella middagen. Vi fick inte sitta med någon som pratade samma språk som vi själva, och vi fick bara prata vårt modersmål. Det var otroligt roligt, och jag blev återigen påmind om hur många olika språk som finns representerade på skolan. Jag satt vid ett bord med en norska, en fransyska, en spanjorska, en tyska och en kanadensiska och vi hade otroligt roligt. Det är häftigt att se hur mycket du faktiskt kan kommunicera trots att du inte alls pratar samma språk. Jag pratade med tjejen som organiserade dagen (Lucía) och frågade om jag kunde få ta över att organisera dagen nästa år, då jag tycker att detta var ett otroligt häftigt initiativ. Vi måste lära oss att kommunicera genom språksvårigheter, och jag lärde mig jättemycket på bara 45 minuter.

 

På kvällen var det sedan ett café med Open Mic där det enda kravet på framförande var att det skulle vara på ens modersmål. Jag och Alexis sjöng och spelade "Sakta Vi Gå Genom Stan" av Monica Zetterlund, Rayan läste upp en dikt på arabiska om hur det är att vara arab, Lucía dansade flamenco, flera sydamerikaner läste upp dikter på indianspråk från deras land, Rachele och Pietro läste upp varsitt utdrag ur Dante, Daphnie sjöng en sång på hebreiska och många andra gjorde fantastiska framföranden på sina modersmål. Det var fantastiskt att de som inte är så säkra på engelska chansen att få visa upp sitt modersmål. Och vilken annorlunda människa man är beroende på vilket språk man pratar...