Till ära av den internationella kvinnodagen anordnade några elever det som kallas för Vagina Monologues i Høegh, där tjejer ställde sig upp och läste upp dikter och monologer om sin vagina i ett försök att ta bort tabun kring detta fantastiska könsorgan. Det var helt fantastiskt, och vissa av de som uppträdde var helt geniala. Astrid höll en helt fantastisk monolog, precis som Iéva och jag blev så otroligt stolt över både min skola, men även över feminismen. Samtidigt, som guru Gudrun sa "Ska vi fira eller vara förbannade?", eller som Veronica Eneskjöld "Säg inte grattis - höj näven!". Varför firar vi egentligen att vi fortfarande lever i ett patriarkalt förtryck? Att ordet vagina fortfarande är tabu, att mens är något så äckligt att vi gömmer bindorna och tampongerna när vi går till toaletten, att kvinnor fortfarande bara tjänar i genomsnitt 80% av männens lön och att ingen forskning görs kring mensvärk och vi bara förväntas stå ut. Nä jävlar heller. Och varför förväntas tjejer använda p-piller, medans det knappt ens finns för killar. Det är som att låta pistolen fortsätta skjuta, men klä på offret med skottsäker väst. Var finns logiken i allt? Varför firar vi? Men monologerna var i alla fall bra. Det kan vi fira. Och nästa år kan ni ge er fan på att jag ska stå på den där scenen och läsa upp en.