Den här dagen har varit fullspäckad med både nödvändiga och mindre nödvändiga händelser och implanerade "möten", och stressen kring det kanske dessutom förvärrades av det dåliga beslutet att låta mig övertalas att ta en "powernap" med Solveig på 45 minuter. De 45 minutrarna blev till 2,5 timmar och dödade 2,5 timmar av potentiell pluggtid. Dock var det väldigt skönt att ta en paus och spoona i Cheyennes säng med Solveig. Jag sov väldigt bra. Men såhär i efterhand var det kanske inte en sådär jättebra idé.

 

På grund av att jag har haft så mycket inplanerat idag har jag tvingats planera min tid och vara effektiv när jag kunnat, och jag märkte hur otroligt mycket mer jag fick gjort idag när jag hade en tidsbegränsning än när jag har all tid i världen och bara sätter mig ner för att plugga. Så jag bestämde mig idag för att nästa EAC-termin anmäla mig till EACs så att jag har fyra i veckan plus ta på mig campus responsibilities - jag tror faktiskt att det kan hjälpa mig att bli mer effektiv. Det som möjligtvis kan ta stryk är väl mitt sociala liv... Men jag får se till att jag har tid för det med. Jag är taggad på att bli aktiv igen!

 

African Show närmar sig med stormsteg. Ni som känner mig känner nog till min kärlek till afrikansk musik och dans, och förstår kanske då hur otroligt taggad jag är på denna show. Jag har dessutom blivit tillfrågad att köra i några nummer, och idag på repet vi hade i Boat House kunde jag inte låta bli att dansa. Det här är något helt annat än Värmlandsvisan och andra svenniga sånger, det här är beat och energi som tränger in i kroppen och skapar dans av sig själv. Jag kan inte stå emot när Agolo börjar spelas. Samtidigt känner jag mig så otroligt löjlig när jag börjar vagga av extas - mina afrikanska kompisar ser ju så himla naturliga ut när de gör det, de är födda till det. Jag däremot känner mig som störtsa wannaben, trots att jag vet att det är fel av mig. Jag ska ge er nöjet att höra Agolo själva och bedöma huruvida den skapar eftervågor i era kroppar också eller inte. Det är en sång från en av Nigerias många etniska grupper, från vilken min nigeriske andraåring Daniel kommer och härstammar ur en folksaga om en tjej som blir tillfångatagen, och varje gång "agolo" ropas är det varningssignalen som varnar för att hon rymmer berättade han för mig idag. 

 

Videon är väldigt märklig.