/ UWCRCN /

Out for a run

Ibland är det jobbigt att koncentrera sig när man måste plugga. Jag sitter i min säng totalt omgiven av böcker och papper, russin och brödsmulor. Men jag ser nog ändå slutet på just det här. Hur som helst vad det inte plugg jag hade tänkt dedikera denna text till, det har jag gjort tillräckligt, eller hur?
 
Vad jag hade tänkt skriva om är min springtur som jag tog när jag inte orkade koncentrera mig på mina böcker längre. Vilken fantastisk plats jag lever på! Jag sprang längst vägen från Student Village till Kantina, och förbi Haugland upp till Ryggen, uppför den där jobbiga slingriga vägen. Nåja, halvsprang på gränsen till gick kanske när det gäller den där backen. Jag hade sedan tänkt springa den oorginella Upper Road, men vi har fått så mycket snö de sista dagarna att jag hade behövt vada upp till höfterna i fruset vatten om jag hade försökt. Så jag vände mig om och tänkte springa tillbaka till rummet och "besviket" säga "nä det gick inte" till mina rumskompisar, när jag fick syn på en väg jag aldrig hade sett förut. Eller det hade jag nog, men den såg så magisk ut med sitt snötäcke täckt i böjlande månljus att jag utan tvekan satte fart på den.
 
Det visade sig vara vägen som leder till stigen upp mot Jarstadheia, men jag hade aldrig varit vidare på den, så jag bestämde mig för att se hur långt den ledde. Åh, det var något av det vackraste och mest stillsamma jag någonsin sett. Flekke i snötäcke kan inte jämföras med Stockholm i snötäcke. Alltså, det är inte i närheten av närheten. Frusna vattenfall dramatiskt hängade i stelnad rörelse utmed klippväggarna längst vägen med månskenet glittrande i isen, tyst ruvande stugor med snöskägg från taken och de snötyngda granarna med den vita och frusna fjorden i bakgrunden. 
 
Det var så otroligt vackert.