Tid för mig själv, vad är det? För det första, är det möjligt att få det här? Jag vet inte. Idag, eller kanske snarare nu på kvällen kände jag verkligen behovet av lite tid för mig själv. Det är lite konstigt, för jag brukar aldrig få den känslan, så jag visste knappt hur jag skulle identifiera den. Jag satt och försökte plugga med Amanda och Katrine, men det gick verkligen inte. Inget av det som sades fastnade, inget jag läste fastnade. Det gick in och direkt ut och jag blev irriterad på mig själv över att det inte funkade. Irriterad. Sedan insåg jag, liksom för tretusende gången, att jag ställer alldeles för höga krav på mig själv. Det är konstigt hur många gånger jag ska behöva inse just det utan att det faktiskt går in. Så vi bestämde oss för att ta en paus och gå och simma, men jag insåg att jag verkligen bara ville (och behövde) ligga i min säng och inte göra någonting. Så nu sitter jag i sängen med gardinerna stängda och har "tid för mig själv". 

 

Det är märkligt hur man även när man har människor omkring sig hela tiden kan känna sig ensam. Det är en annan sorts ensam, som absolut inte borde kallas "ensam". Denna känsla ger samma magknip som ensamhet, men är istället en känsla av för lite ensamhet. Man kan känna sig ensam i ett hav av tätt packade människor. Hur konstigt är inte det? Jag har aldrig kännt detta förut. Hm. Även den mest utåtriktade männsiska kan ha behov av ensamhet, ain't that funny?