Livet i USAs kanske mest liberala stad fortsätter och antalet gråtande människor på gatorna har minskat. Dock har en ökning i hatbrott runt om i landet beskrivits och protesterna fortsätter över lander (i skrivande stund går en parad av 200 människor och 6 polisbilar och motorcyklar förbi utanför fönstret). I Minervas Residence Hall på San Franciscos Market Street sitter amerikaner som internationella studenter och försöker processa valresultatet. Själv tänker jag mest på valet Sverige står framför om två år och funderar på hur vi ska kunna undvika ett likt resultat. Vi har också stora klyftor, och inte är det bara "arga vita män" som röstar på SD heller, precis som på Trump. Vi måste se det, acceptera det och ta tag i det riktiga problemet: 17% av vår befolkning, liksom 50% av USAs befolkning känner sig glömda, förbisedda i en värld av globalisering och snabb spridning av information och människor. De känner inte igen sig, och det är någonting vi måste acceptera och ta tag i på allvar. Jag vet inte hur, men det är något jag kommer att lägga betydlig tid och energi på att fundera på under de närmsta två åren, och jag hoppas att det svenska "etablissemanget" också skänker en extra tanke till problemet - det riktiga problemet. Här är en otroligt intressant artikel om problemet. Om ni önskar fler artiklar om situationen har jag en hel bank av dem.

 

Nu till gladare ord. Min otroligt kära vän Micaela fyllde i torsdags 21 år och vi firade det med brunch på ett hustak och en promenad i den tidiga kvällens San Francisco. Hon förtjänar allt vackert i världen och jag var glad att jag kunde fira hennes dag med henne.